Jag hatar att det finns och jag hatar att det som fanns var det bästa som någonsin skulle finnas.
Jag pratar inte om det. Jag har aldrig pratat om det, utom med dig. Jag bara tänker och tankarna gör mig galen. Jag vet inte varför jag inte pratar. Varför jag inte pratat. Jag vill inte att det ska finnas och om orden är tysta så kan dom gömma sig. Om jag inte tänker på det så finns det inte där. Men det går bara att tänka så när jag är ensam. Inte med dig, eller någon annan. Jag vet att det finns där men jag låter ingen veta hur det är, hur det känns.
Kommentarer
Postat av: N
ärligt talat jessica, du ska haa som gör sådär mot dig själv. kvinna!
Trackback
